Igge 4 månader och 300 timmar senare
Jag beslöt mig för att skapa en referenspunkt för att se vad för slags utveckling jag gjort sedan mitt första vuxna återmöte med leran.
Det började i augusti med Cernit-lera. Jag byggde en ståltrådsarmatur och röjde loss med gamla avlagda tandläkarverktyg. Tio timmar senare var min första lerskapelse färdig, 10 cm från tass till högsta tagg, i form av min seriefigur Igge Kott.
Det har förflutit snart 5 månader sedan dess och på en höft över 300 timmars praktisk studie av hantverket. Som referenspunkt valde jag att skapa en variant av Igge i en 50/50-blandning av Super Sculpey och Super Sculpey Firm. Även den här figuren har ståltrådsarmatur som grund. Det tog mig runt halva tiden att få den 4 cm (från tass till högsta tagg) höga figuren färdig.
Jag har lärt mig en del om olika lerors kvaliteter och hur de kan kombineras för att få en substans som fungerar som underlättar mitt arbete. Jag har lärt mig av många timmars experimenterande och misstag att planera arbetet för att undvika återvändsgränder och fallgropar.
Inget gick att lära sig utan att göra misstag. Inget gick att lära sig utan att göra.
Viktigt att komma ihåg då jag säkerligen kommer att fortsätta göra misstag. Men de är vägen till ständig förfining. Det underlättar att acceptera att något inte gick som jag tänkt mig för att kunna förstå vad som gick fel och varför. Så att jag inte behöver göra om misstaget igen. Det är där lärare kommer in. Andra som vandrat vägen tidigare och gjort misstagen innan mig.
Kanske kan jag inspireras av dem, vara uppmärksam på vad de delar med sig, så att jag slipper göra de värsta misstagen själv.
Nej, det handlar givetvis inte enbart om att lära mig skulptera. Det handlar om livet i stort som i smått. Alla val är avgörande. In i minsta detalj. Och misstag är oundvikliga. Det går däremot att låta bli att lära sig av sina misstag. Och då måste man göra om misstagen igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Jag gör hellre nya än gamla.
Det började i augusti med Cernit-lera. Jag byggde en ståltrådsarmatur och röjde loss med gamla avlagda tandläkarverktyg. Tio timmar senare var min första lerskapelse färdig, 10 cm från tass till högsta tagg, i form av min seriefigur Igge Kott.
Det har förflutit snart 5 månader sedan dess och på en höft över 300 timmars praktisk studie av hantverket. Som referenspunkt valde jag att skapa en variant av Igge i en 50/50-blandning av Super Sculpey och Super Sculpey Firm. Även den här figuren har ståltrådsarmatur som grund. Det tog mig runt halva tiden att få den 4 cm (från tass till högsta tagg) höga figuren färdig.
Jag har lärt mig en del om olika lerors kvaliteter och hur de kan kombineras för att få en substans som fungerar som underlättar mitt arbete. Jag har lärt mig av många timmars experimenterande och misstag att planera arbetet för att undvika återvändsgränder och fallgropar.
Inget gick att lära sig utan att göra misstag. Inget gick att lära sig utan att göra.
Viktigt att komma ihåg då jag säkerligen kommer att fortsätta göra misstag. Men de är vägen till ständig förfining. Det underlättar att acceptera att något inte gick som jag tänkt mig för att kunna förstå vad som gick fel och varför. Så att jag inte behöver göra om misstaget igen. Det är där lärare kommer in. Andra som vandrat vägen tidigare och gjort misstagen innan mig.
Kanske kan jag inspireras av dem, vara uppmärksam på vad de delar med sig, så att jag slipper göra de värsta misstagen själv.
Nej, det handlar givetvis inte enbart om att lära mig skulptera. Det handlar om livet i stort som i smått. Alla val är avgörande. In i minsta detalj. Och misstag är oundvikliga. Det går däremot att låta bli att lära sig av sina misstag. Och då måste man göra om misstagen igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Jag gör hellre nya än gamla.
Kommentarer
Trackback
