På resa genom sällsamheten

Jag kavlade upp ärmarna för att ta itu med en större utmaning i lerlekandet. Det fick bli en tribute till Nemi och figuren skulle vara dubbelt så stor som mina tidigare figurer.

Lite funderande och en snabb skiss senare så var grundidén färdig. En anarkist cheer-leader från Nirvanas Smells like teen spirit med AC/DC devils horns på huvet.

När hon väl fick kläder på sig (Japp, jag har sett Nemi naken. Det ni!) så blev det det relationsanarkistiska tecknet som fick pryda hennes topp. När hennes kjol var på plats dök en röd liten djävulsdocka upp i huvet. Kjolen blev en kilt och dockan hamnade i en sidoficka med huvudet på sned med ett galet brett flin på läpparna. När jag väl kom till de svarta kängorna var det feta läderspännen och dödskallar som pricken över i:et som dök upp.

En bit ifrån originalskissen, men det är halva nöjet att improvisera medan leran tar form. Klicka på bilden för att se en steg-för-steg-beskrivning över skaparprocessen.

Här är så slutligen hela gänget samlat i all dess leriga prakt tillsammans med gamla skisser och seriestrippar. Detta kollage åskådliggör även tre av mina kreativa sysslor: teckna, skapa med lera och skriva som jag ägnar mig åt åtminstone halva veckan nu för tiden.

Life is good living on the hedge ;-)

Vi förlorade nyligen vår lilla angorahamster. Även om hon var en hamster så var hon en medlem i vår familj och är saknad av oss alla. Gloria Bo Johansson var hennes namn och hon gav mina barn deras första närkontakt med döden med allt vad det innebär. Så nu får hon leva vidare i våra hjärtan, i våra minnen och i nya äventyr som karaktär i min serie. För karaktär det både hade och var hon mer än tillräckligt för att bli förevigad som seriefigur, den saken är säker.

Kate bråkade med mig. En hel del faktiskt. Typiskt honkatter. Haha. Hon ville en sak. Jag en annan. Hon vann. Men jag har ett ess i skjortärmen. Jag gör en till variant. Senare. När jag har sovit. Typ ett år.

Harley stod härnäst på tur för att hoppa ur sin 2D-serievärld och bli en lerfigur. Den här gången testade jag ett nytt sätt att arbeta på och det visade sig vara långt effektivare och enklare. Jag halverade tiden från idé till färdig hare jämfört med Igge som förvisso är en mer komplex figur att göra. Å andra sidan så påminner det mig om min kära dotters visdomsord: "Varför göra något tungt och svårt när man kan göra det lätt och enkelt?" Jadu, varför? Jag lär mig, steg för steg.

Jag har lekt med cernitlera. Första mötet. Vi gillade varandra. Men leran gillar inte för varma dagar eller för varma händer för länge. Mina händer är varma. Ordentligt varma. Särskilt när jag skapar. Så jag fick gå och kyla ner dem i kallt vatten emellanåt för att leran inte skulle bli alltför mjuk. Som idé tog jag en av karaktärerna i min alldeles egna serie. Igge heter han. Inte direkt det mest originella namnet på en igelkott, men å andra sidan har han en mohikan-tagg-kamm. Det hela tog bortåt tio timmar från idé till färdigbakad figur. Galet länge jag vet, men så var det första mötet också. Väldigt roliga tio timmar. Tur att jag har ett gäng seriefigurer kvar att göra...